jag bara måste få andas.

När tiden rinner och dagar försvinner
Vandrar jag ensam under regnet från himlen
Vinden viskar runtomkring mig
Ensamheten ger mig rum att få tillbaka gamla minnen
Vinden e kall jag känner det nu
På grund utav saker som hände förut
Jag ändrade slutet på sagan som alltid
Skulle fortsätta men nu har det fallit
Slutade aldrig att kämpa men du gick
Så alla våra löften e det du som har brutit
Jag knatar i cirkeln
Försöker att bygga men har inget virke
Livet det faller i delar jag letar i motvind
Känner inte alls igen mig
Jag stretar emot mina principer
Och allt som jag står för
Tvivel tar över e det allt som jag går för
E detta allt som jag går för
Blundar för allt som har hänt och jag går
Ifrån mina minnen jag dränkte igår
Vill inte se sanningen för
Bilden blir fel om handlingen dör
Vandringen för mig framåt men stegen jag tar
Känns som dom tar mig tillbaks
Klara'nte av men jag måste nu klättra
Har letat men finns inga plåster för detta
Dagar försvinner jag ältar går ut
Bara vinden kan hjälpa mig nu
Minuter blir timmar och dagar blir år
Skuggorna följer mig vart jag än går
Sparar min tår för det finns inga skäl
Jag glömmer men hjärtat det minns det så väl
Min dag är en mardröm blir piskad av regnet
Hör vindarna viska
Jag hänger i linan försöker att hitta balansen
Hoppet det dör när jag tittar på chansen
Mitt i den dansen jag går i nu
Finns bara önskan att få ett slut
Ett svårt beslut men en svårare handling
Vill bara bli lovad en sanning
Om att få leva i frid
Dela min tid med dom nära jag speglar mig i
Segla i tiden och glömma det gamla
Och när jag sluter mina ögon få drömma om annat
Mitt hjärta e trött
Smärtan har fött massa mörker jag måste ta död på
Men det kostar att köpslå
Känns som jag går genom eld och det bränns
Dekadensen e nära det bär eller brister
Hatar mig själv för jag svär att jag visste
Snart har jag nått min botten jag måste få landa
Jag bara måste få andas
E fast i en cirkel kan inte styra dit jag lever
Dag efter dag kanske dags och ta nya kliv
E fast i en cirkel kan inte styra dit jag lever
Dag efter dag kanske dags och ta nya kliv
Tittar ut över skog och mark
Vart är jag på väg vart ska jag nånstans
Ensam e stark vart jag än styr
När ingen ser på kan jag gråta i smyg
Överallt hör jag samma sak
När löfterna bryts vad har jag då kvar
Tankarna snurrar en kväll som den här
Jag vandrar på dit fötterna bär




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0